Om oss Bli medlem Logga in

Från VRGD till Columbia University

14 oktober, 2014

Skribent

Boel Olsson

Dela detta

”Min lunch idag; ramenburgare”. Så står det i mailet Nanna, min storasyster och förra chefredaktören på VRGDT, skickar till mig med bilden ovan bifogad. Jag fattar dock snabbt att hon egentligen inte ville berätta om sin lunch, utan snarare ville skryta om att hon bor i världens storstad; New York. 

Nanna flyttade förstås inte till New York för att äta ramenburgare, utan för att plugga. I slutet av augusti lämnade Nanna Sverige för att börja sina studier på Columbia University som räknas till The Ivy League. Bara tanken på att plugga på ett elituniversitet i USA är ju svindlade, så Nanna var förstås spänd när hon kom dit och kände sig inte riktigt hemma till en början. Men när föreläsningarna kom igång stormtrivdes hon med en gång. Hon hade hittat hem.

”Professorerna här brinner verkligen för sina ämnen” berättar hon via Skype. De bryr sig om att man som student förstår ämnet, vilket förstås gör det roligare att komma till lektionerna. Jag uppskattar speciellt min professor i litteraturhistoria, just för att hon är så passionerad i sitt lärande.

Nanna och jag fortsätter att prata om professorerna på Columbia och den enorma betydelsen de har för ens framgång på universitet. En god relation med en professor öppnar många dörrar, t.ex. inbjudningar till forskarresor världen över. Och professor-kontakt värderas lika högt som universitets core-curriculum.

”Min advisor säger att man ska få bra kontakt med minst två professorer per år, annars borde man inte gå på ett Ivy League-universitet. Så det gäller att visa framfötterna och göra bra ifrån sig.”

Ja, det är ju lätt att säga, men inte lika lätt att göra. Varje vecka läser Nanna mer än 300 sidor, och då är det inte 300 sidor Facebook-statusar. Det är tung litteratur.

”I min litteraturkurs läste vi ut Odysseen på två veckor, som vi diskuterade och analyserade grundligt. Nu har vi börjat läsa Oristae, vilken också kommer avslutas ganska så snart” stönar Nanna.

När jag frågar henne vilken kurs som är svårast tvekar hon en liten stund. Sedan svarar hon att arkitekturkursen hon tar har svårast litteratur, men att skrivkursen förmodligen är svårare för att det så mycket jobb.

Men ångrar du dig inte lite då att du valde att läsa arkitekturkursen när du redan måsta läsa svåra texter i din litteraturkurs?

”Absolut inte!svarar Nanna snabbt. ”Det är nog min favoritkurs. Det är tack vare den kursen som jag har lärt känna New York bättre. Varje fredag brukar vi ha någon form av utflykt i New York istället för en vanlig föreläsning. Vi brukar ofta åka till arkitekturmuseum eller allmänna platser så som parker. En gång fick vi i uppgift att åka till en valfri allmänplats som vi sedan skulle analysera. Jag och några andra valde att åka till Brooklyn Bridge Park, och sedan den dagen har Brooklyn Bridge Park varit mitt favoritställe i hela New York”

Det är svårt att inte själv förälska sig i platsen när Nanna beskriver den. Från parken kan man se New Yorks skyline, och de finns ljuvliga promenadslingor, samt tennisbanor och basketplaner som har byggts på gamla pirer. Dessutom är Brooklyn det perfekta stället om man vill testa ny och spännande mat, t.ex ramenburgare.

Att arbetsbördan är hög och studietakten är snabb på Columbia är lätt att konstatera. Detta till trots har Nanna sett till att engagera sig i extra-curricular activities. Hennes år som aktiv skribent och chefredaktör på VRGDT har förstås satt sina spår och motiverat henne till att gå med i Columbias skoltidningen. Fast egentligen är skoltidning kanske inte rätt benämning, då tidningen är helt självständig från skolan.

”Tidningen har sitt egna kontor och till och med sitt egna förlag.” berättar Nanna.

Än så länge har Nanna inte skrivit något för tidningen, men det var nära att hon fick rapportera när Drottning Silvia besökte Columbia för att prata om Childhood Foundation.

”Förra veckan var det ‘World Leaders Forum’ här på Columbia, då ledare och framstående personer från hela världen kom hit för att föreläsa. Drottning Silvia och prinsessan Madeleine kom hit för att prata om Childhood Foundation, så de representerade Sverige kan man säga. När jag fick reda på att skoltidningen skulle rapportera om det här eventet, såg jag ett gyllene tillfälle att få en pratstund med drottningen. Jag var så klart jätteivrig, förmodligen lite för ivrig… jag mailade nämligen fel person om att jag gärna ville intervjua drottningen och gick därför miste om min chans…Jag fick dock ett erbjudande om att intervjua Armeniens president istället, men tyvärr gick den planen också i kras när det visade sig att han inte kom till  ‘World Leaders Forum’”

Nanna har alltså haft lite av en seg start med skoltidningen, men hon har haft bättre tur på skolans radiostation, WKCR. Det är en radiostation med inriktning på främst jazz, men även hel del alternativ och experimentell musik.

”Jag älskar verkligen att vara på radiostationen” säger Nanna. ”Det är en så stimulerande miljö. Det finns liksom hyllvis med LP-skivor i arkivet, och de som jobbar där kan verkligen sin musik.”

Första gången Nanna kom till stationen var hon rädd att de andra där skulle vara snorkiga mot henne, då hon inte är så insatt i jazz.

”Jag har ju såklart lyssnat på en del jazz och tycker om det, annars hade jag inte sökt mig dit, men jag är ju långt ifrån expert.”

Nannas farhågor slog som tur var inte in

”Alla var supersnälla där. De sade att det var helt ok ifall jag inte kunde allt, jag kommer helt enkelt lära mig på vägen. Jag kände mig helt klart välkommen”

Skulle du säga att ”välkommen” är ett ord som är beskrivande för Columbia?

”Columbia är ju ett inkluderande universitet med många nationaliteter representerade, men jag tycker att orden ’liberal’ och ’aktivism’ beskriver Columbia bättre”

Nanna motiverar sitt svar med att Columbia bjuder in många olika ledare från hela världen, även kontroversiella ledare som Filipinernas president, och att det anordnas en hel del protester framför universitetets huvudbibliotek. Under  ‘World Leaders Forum’ organiserades extra många demonstrationer och protester, då FN under samma tid presenterade sina miljömål osv.

”Det är förstås väldigt spännande att studera i en sådan miljö. Det alltid något som händer på campus. Sedan motiveras man till att tänka fritt och ta ställning i olika frågor”

Tyvärr är det sex timmars tidsskillnad mellan Stockholm och New York, så jag måste avsluta vårt samtal för att få lite sömn. Innan jag lägger på ställer jag dock Nanna frågan alla tänker på; Hur bär man sig åt för att komma in på en Ivy League skola?

”Sanningen är den att det inte finns någon ’formula’. Mitt enda tips är att göra saker du tycker är kul, inte för att det ser bra ut på ditt cv, men på en avancerad nivå. Det kommer man långt på”

 

 

Skribent: Boel Olsson

Fotograf: Nanna Olsson