Om oss Bli medlem Logga in

Till dig som börjat ettan.

8 november, 2018

Bild av: Hedda Cederlund

Skribent

Elsa Cabrera

Dela detta

Jag heter Elsa Cabrera och går mitt första år på VRG Djursholm. Jag vet inte hur många gånger jag har fått frågan “Hur trivs du på nya skolan, är det som du förväntat dig?”. Sanningen är att jag trivs jätte väl, men är det som jag förväntat mig? Nej. Jag skriver inte den här artikeln för att skylla på någon eller något. Jag skriver den här artikeln för att jag tror att det finns fler som känner som jag.

Jag har haft väldigt höga förväntningar på gymnasiet ända sen 8an. Jag hade alltid hoppats på att det skulle bli som en helt ny start och att jag hade kunnat få visa vem jag egentligen är. För vissa har det nog blivit så. Men omedvetet valde jag att blunda lite för det här gymnasie dilemmat. Jag stod inför ett val att antingen välja en skola där jag är på egen hand och känner ingen, eller en skola där det finns en slags trygghet tillsammans med alla mina vänner. Jag valde tryggheten.

Den här tryggheten kan dock bli orsaken till att man blir isolerad för nya möjligheter. Utifrån egna erfarenheter vet jag att det är lätt att bestämma sig för hur någon är. Att vara öppen för att se nya versioner av människor man kanske till och med redan känner är något jag tror många har svårt med. Jag nämnde innan att jag såg gymnasiet som en chans att få en nystart. Jag menar inte att jag har blivit en helt ny person, jag menar att jag har utvecklat nya sidor som jag inte har fått chansen att visa. Det är den chansen som fler måste börja ge. Redan efter halva höstterminen har jag fått nya vänner men också fått se andra sidor utav mina nära och bekanta. Mina förutfattade meningar har motbevisats och nu pratar jag med människor jag aldrig trott att jag skulle ha något att prata om. Min kompiskrets har utvecklats något enormt och det är något jag inte förväntat mig, vilket överraskade mig positivt.

Något som jag verkligen inte förväntat mig var att jag skulle skriva en artikel till Rydbergaren. Jag har aldrig varit ett särskilt stort fan utav att skriva texter, framför allt inte på fritiden… Men titta på mig nu, jag har klivit utanför min trygghetszon och är väldigt glad över det. Redan på redaktions mötet möttes jag utav ett dussin nya ansikten.

Vart jag egentligen vill komma med den här artikeln är att saker är vad man gör dem till. Jag har funnit något jag tycker är kul, och som lyser upp mina dagar lite extra. Mina förväntningar på vissa delar av gymnasiet var för höga vilket gjorde mig besviken, men det innebar att andra saker som jag inte alls tänkte på innan överträffade mina förväntningar!