Om oss Bli medlem Logga in

Tre sätt att förbättra matsalen

19 november, 2018

Bild av: Hedda Cederlund

Skribent

Nicolas Jendi

Dela detta

Lunchverksamheten på VRGD är mycket bra på många sätt, och genomför ett svårt jobb med berömvärd integritet och reliabilitet. Speciellt med tanke på de begränsade resurserna på både utrymme och tid (spatiala och temporala resurserna) de har tillgång till, en matsal som är för liten och två skolor båda med blockschema som ska hinna äta. Med detta sagt vill jag lägga fram några enkla förslag som jag tror skulle vara till lunchverksamhetens fördel utan att vara alltför svåra att genomföra. Dessa är förslag som till huvuddel skulle leda till en inkrementell ökning av kösystemets effektivitet och minska mängden tid elever står i kö. Detta eftersom huvuddelen av den upplevda trängseln uppstår i de långa och stökiga köerna. Då man väl satt sig ner märker man den inte lika mycket. Alltså, här är tre förslag för att effektivisera matsalarna.

 
Det första förslaget är rätt simpelt, och går ut på att omorganisera vissa delar av elevens lunchupplevelse. Det rör sig om att omplacera besticken och glas-brickan i processen, för att göra upplevelsen snäppet smidigare.

Att flytta bestickens plats i kön skulle vara ett exceptionellt enkelt sätt att förenkla processen av att hämta mat. I det nuvarande läget hämtar man en tallrik, tar sallad och bestick för att sedan ta själva maten. I detta läge tvingas man in i en situation som blir onödigt komplicerad utan tillgång till tre händer. Att behöva balansera sin tallrik med sallad på, medan man håller i sina bestick samtidigt som man försöker förse sig med mat är en fullständigt onödig plåga, där alternativet är att gå helt och hållet emot folkmassans momentum för att återigen trycka sig in mitt i processen för att hämta sina bestick. Därför skulle det vara enklare att bara ställa besticken som sista station. Man tar sin mat med ena handen och håller tallriken i den andra, varefter man håller bestick i ena handen, tallriken i den andra och sätter sig vid ett bord.

Att byta plats på matsvinnsinsamlingen och glas-brickan är ytterligare ett enkelt och tidseffektivt sätt att förbättra matsalens allmänna effektivitet. Just vid denna plats i matsalen uppstår ofta onödiga och oorganiserade köer som slösar tid, utrymme och stör matron. Det som uppstår är återigen en situation som kräver mer händer än vad vanligt folk har. För att kunna skrapa av sin tallrik måste man först ställa av sitt glas, antingen vid sidan om matsvinn insamlingen, eller på brickan längre fram. Återigen är det detta som stör i processen, eftersom man måste komma tillbaka för att sedan skrapa av tallriken. Att byta plats på matsvinnsinsamlingen och glas-brickan skulle göra det smidigare och enklare att lämna matsalen.

Det andra förslaget är helt enkelt att styra upp kösystemet i lilla matsalen, för att kunna utnyttja dess fulla potential. Som det står till nu är lilla matsalen ytterst oklar. Det är otydligt var kön börjar och var den slutar, vilket leder till en rentav anarkistisk kö där de starkaste segrar. Även om man skulle vara generös och anta att alla skulle följa samma kö skulle det nuvarande systemet vara bökigt och ineffektivt. Eftersom sista steget i processen (sås och servetter) är så nära till det första steget (tallrikar och bestick) uppstår ett enormt stök just i matsalens trångaste hörn. En lösning skulle vara att eliminera de sittplatser som är vid ena väggen av rummet och ställa maten längs med väggen, vilket skulle förtydliga början och slut samt lämna plats för ett till bord som skulle ersätta de förlorade sittplatserna.

Mitt sista förslag är att dela matbaren på mitten och fördubbla mängden elever som kan ta mat samtidigt. Matvagnarna är redan strukturellt separata, och om man delade på dem skulle det uppstå fyra mindre köer istället för två stora. Självklart skulle detta minska mängden effektiv golvyta, och ställa högre krav på själva kökets effektivitet, men det är ett alternativ om man vill öka just kösystemets effektivitet.

Sammanfattningsvis vore det fördelaktigt att det sker en del omorganisation i matsalen. Att ändra på bestickens position i kön, och att byta plats på matsvinnsinsamlingen och glas-brickan skulle öka matsalens allmänna effektivitet och minska tiden elever lägger på att stå i kö. Att ommöblera lilla matsalens matbar skulle också ge upphov till en stor minskning i trängseln, samt möjligen öppna upp för mer sittplatser. Sist, men inte minst, skulle det vara värt att undersöka de potentiella fördelarna av att öppna upp för två nya köer genom att dela på matbaren. Med tanke på att skolan måste förhålla sig till en matsal som trots allt är för liten, samt ett svårföränderligt schema, blir det viktigare att föra en dialog mellan lunchverksamhetens olika delar, för att göra det bästa av situationen.